Det började med kaninen Stampe år 1992. En angorakanin med så fin ull att jag var tvungen att lära mig att spinna så att jag skulle kunna få sticka något av den. Och på den vägen är det. Idag är det en gård med över 30 angorakaniner och ett femtontal får.

   Nu hinner jag inte längre spinna all min ull så den allra finaste angoraullen skickar jag till Annica på Ullspinneriet i Brink. Hon spinner ett mjukt, fint garn i ren angora som ligger runt 350 m/hg. Det naturligt grå garnet får vara som det är men en del av det vita garnet färgar jag med GOTS-certifierade färger. Av garnet hittar jag på något småvarmt, provstickar, repar upp, stickar igen och sedan kan jag förhoppningsvis skriva ett mönster. Jag har världens snällaste familj som ställer upp både som modeller och fotograferar produkter. I stickpaketen du köper finns en fin bild, tillräckligt med garn och ett mönster. Du hittar paketen i webbutiken.

   På angorakaninens hals är ullen lika lång som på kroppen men den är lite frissig i topparna. Den ullen får inte följa med till spinneriet och bli rent angoragarn. Det är synd på den fina ullen att inte komma till användning så jag tyckte att vi behövde göra något med den. Ett får med slitstark ull som kunde kompletteras med den fina värmande angoran, Ryafår, beställdes till gården. Ett fantastiskt varmt och slitstarkt garn som i huvudsak är tänkt till sockar blev resultatet.

   På gården finns även Jämtlandsfår. Alla våra Jämtlandsfår har en ull med låga micron. En del av angoraullen blandas ut med den mest finfibriga fårullen men vi har ännu inga stickpaket med denna blandning.

   Ett par Leicesterfår och några finfina Finullsfår har också sökt sig hit. Ullen från dessa får används till kursverksamheten. Sedan har jag gott hopp om att det ska finnas Merinofår hos oss inom en inte alltför avlägsen framtid…